Nathalie's fancy fashion

Har suttit hela kvällen och raderat och läst gamla lunarmejl. Ungefär 5000 gamla minnen åkte i sopan.
Har skrattat en hel del under tiden jag läst dem, men samtidigt haft en klump i magen. Jag saknar den gamla tiden! De flesta mejlen raderade jag snabbt utan att läsa dem, men ett hundratal blev kvar. Mejlen som jag läste var från Daniella, Sara, Emma och.. gamla kärlekar... ;)


Mejlen från Daniella innehöll mest vardagliga konversationer, vi skickade säkert tio mejl om dagen till varann :) Mycket handlade om "vem gillar du nu da?" och "är du sur på mig?".., haha, hud vad töntig man var. Tur att det var 2003 och inte idag. Men de innehöll SÅ mycket minnen, och när jag läste dom kom jag ihåg varenda ett! Haha, fick mig många goda skratt! Det var endast roliga minnen som dök upp i huvudet när jag läste mejlen från henne. Vi var inte riktigt kloka jag och Dajan, haha :)

 
jag och daniella på davids student sommaren 2005.


Mejlen från Sara var det blandade känslor i. Fan vad jag betedde mig illa ibland. Men samtidigt hade vi så jäkla roligt ihop, och jag fick tillbaka den känslan som jag hade när vi gjorde alla galna grejer tillsammans. Kommer ihåg exakt hur det kändes när vi körde Saras moped till Bromölla för att hon skulle spana in någon snygg kille när han spelade match, hur vi stannade till vid lasses på vägen hem och tog en varsin hambrugare med ost och lök på, för att sedan åka hem till mig och sjunga Le-Ann Rimes låtar tills vi vek oss av skratt för jag var så hes och lät som Bridget Jones när jag sjöng, och avslutningvis sov Sara hos mig som hon gjorde nästan varje helg. Snacka om minnen! Bra minnen dessutom! Samtidigt får jag en klump i magen när jag tänker på det. Vi har gjort allt tillsammans, och nu hälsar vi inte ens på varann när vi ses på bussen till skolan. Jag vet ingenting om henne längre, mer än det jag kan se på facebook. Och det känns så sjukt! Hur kan det bli så egentligen? Antar att vi var för envisa och stolta båda två för att erkänna att vi gjorde fel, och så blev det som det blev...  Jag vet inte alls hur Sara kommer reagera på detta inlägget, men det återstår att se :)

  
bilder från när vi var i ystad sommaren 2005, bland det sista vi gjorde tillsammans.


Mejlen från Emma var.. sjuka! :) Vilka vänner vi har varit alltså. En period kunde ingen sära på oss. Vi satt ihop, och umgicks dag som natt, VARJE dag.. Haha, det var tider der :) Grillchips och Chocio var vårt motto ;) Vi tyckte lika om allt, gjorde alltid likadana krypin på lunarstorm och var tillochmed kära i samma kille. Det var svårt men det var tack vare det vi blev så bra vänner. Emma fick dock killen, men idag är han spolad tillochmed som vän av oss båda för längesedan :) Det känns verkligen att jag och Emma har ett speciellt band, för ibland kan det gå månader mellan gångerna vi träffar varann, men vi har ändå lika mycket att prata om och det känns alltid som om vi träffades senast igår :) Emma har förresten också skaffat sig en blogg.

  
Emma och jag hösten 2004.


Mejlen från de gamla kärlekarna då? Haha, DÄR fick jag mig ett gott skratt vill jag lova. Helt sjukt hur töntig jag var, och elak mot dom stackars killarna, haha. Läste bla ett mejl jag skrev till Palle för snart fyra år sedan dagen efter hanöhus och jag hade betett mig minst sagt konstigt mot honom... var ett konstigt mejl också för den delen, men hela jag var nog ganska konstig på den tiden.. :) Behöver inte gå in på mer detaljer än så. Fick mig iaf en riktig flashback.. Och den tiden saknar jag INTE! :)